Rautasjärvi Mars 2020

Efter alla bilder från Rautas har jag skrivit en dagbok från veckan här uppe, läs gärna.

Hasse monterar solcellen på arken, den ger som mest 6 watt till batteriet och förlänger driftstiden lite grand
Utsikten inifrån arken en mulen dag
fika
Vårt lilla matbord
Innan vi kommit i ordning
Arken är monterad men lite organisation återstår
Lågt deltagande i år, tre arkar och fyra skotrar
Tillbaka i lägret
Här bodde Hasse och jag under några dygn, kallt ute och varmt inne
Utsikt söderut från björkskogen på östra sidan av sjön
Utsikt söderut
Fjället i söder sett genom björkskogen
Utan skoterspåren vore det otänkbart att gå någonstans
Fjällen i sydost prickarna på isen är arkar
Även om man ser arkar här och var åt vilket håll man än vänder blicken blir det aldrig trångt på sjön
Våra grannar Erik och Linus ark
Fjället i väster mäktigt och inte direkt välkomnande.
Sjön fortsätter ett par kilometer på andra sidan björkskogen
En av arkarna
Dis söderut
Fjället i väster
Vi campade ett tjugotal meter ut från stranden och det var en sju åtta meter djupt
Erik och Linus ark
Fjällen i norr
Fjäll i väster
Vi hade nog nästan lika många soltimmar dagtid som motsatsen
Utsikten söderut
En skoteråkare som njuter av solen
Bara en sten
En dag åkte vi längst norrut på sjön
Klippväggar
Tina och frysa
Två gånger stötte vi på Älgflockar kring sjön båda gångerna i norra ändan och de hade det svårt i den djupa snön.
Vi råkade på dem på ungefär fyrahundra meters avstånd och körde inte närmare och stod kvar knappt fem minuter för att inte stressa de stackars djuren
och ett skjul
på kullen där vi såg älgarna låg en gammal bosättning det här var dasset
Någon kollar djupet
samt den översnöade kåtan
Mötande skotrar
Skulle tro att man mötte vissa svårigheter på sommaren om man ville dit upp på vintern är det inte att tänka tå
Perspektiv på tillvaron, man känner sig inte stor i den här omgivningen
Många toppar omger sjön
Här intill björkskogen har det legat arkar och fiskat under alla sju åren jag varit med här uppe
Västerut

Rautasjauri mars 20200

 Söndag morgon den åttonde mars påbörjade vi resan norrut, Lisbeth hämtade oss kl.5 och vi för till Enköping och äntrade en buss mot Arlanda. Av bussens ca 15 passagerare var det bara Eva och jag som inte steg av vi terminal 5 (utrikesterminalen) lite konstigt i dessa Coronavirustider? Vid fyran steg vi av och äntrade så småningom planet mot Luleå, kanhända blir det den sista flygresan fram och åter i år? Vi närmar oss 500 smittade i landet och några dagar senare bekräftades det första dödsfallet, e n äldre  man och äldre är ju just vad vi är. I Luleå mötte Hasse oss och tog oss med till ”gubbdagis” d.v.s.  Biltema för att inhandla det sista inför äventyret i Kirunafjällen, efter det körde Hasse oss till Persomajärvi.

Måndag, det återstod lite arbete på arken och släden så jag jobbade på detta medan Hasse for  till kukasjärvi och hämtade balar med hö till korna för kommande veckor, under Tisdagen gjordes utrustningen klar och lastades  på släpet och väskor och matbackar packades.

Onsdag i ottan lastades bilen och vid femtiden rullade Hasse och jag från Persomajärvi för den långa resan till Kiruna där vi tankade och åt varsin korv innan vi rullade vidare till parkeringen där vi skulle möta upp de övriga expeditionsdeltagarna samt lästa av skotrar och åkrar, resten av dagen tillbringades på skoter med att ta sig de 4,5 milen till norra Rautasjauri, färden på sjön blev besvärlig enär den stora snömängder under en vinter med växlande temperaturer givit stora mängder vatten på isen och under sjön som tvingade förarna till tvära undanmanövrar, vattnet tvingade oss också att följa strandlinjen där det knappt fanns något vatten. Efter att ha rundat norra ändan slog vi läger intill en ö i norra än av sjön, där tillbringade vi natten innan vattnet på isen tvingade oss att dra arkarna  mot land där också vattendjupet  var bättre, 7-8 m.

Torsdagen var grå och blåsig med snö i luften så mesta tiden tillbringades i arken med att läsa och slöa Herrlag och Helge körde upp lite spår uppe i björkskogen  under fjället vilket gladde mig som annars inte kan ta mig upp till fots i den djupa snön med kameran. På eftermiddagen klarnade det plötsligt upp under några timmar så jag kunde ta mig upp i skogen med kameran.

Fredag: Morgonen var mulen med lite snö men på förmiddagen klarnade upp och jag tog kameran ut på isen och upp en bit på berget, det blev så fint väder att jag kunde sätta mig i spåret en halvtimme och njuta av solen, många fina bilder blev det, sedan mulnade vädret vid lunch. På eftermiddagen kom solen fram en kvart och jag skyndade mig ut med kameran men det blev en kort tur och eftermiddagen avslutades med en bok i arken och palt till middag (tack Irma och Eva).

Natten mot lördag: den blev  en blåsig, runt midnatt började låta konstigt o kvällens kapell så på med jacka och stövlar och ut i mörker och kyla i långkalsonger och rota fram m spännband ur packningen och dra  tvärs över kvällen och konstatera att det var ett under att inte kapellet seglat bort i mörkret.

Lördag: det mojnade och klarnade upp under morgonen så på förmiddagen var det helt klart och det varade en bra bit in på eftermiddagen då det åter mulnade och började blåsa men jag hann med en promenad över isen med kameran så långt som skoterspåren räckte sedan kokade vi en termos kaffe och tillsammans med Helge och Herrman begav vi oss norrut till sjöns bortre ändå och en bit upp i terrängen till en gammal översnöad lappkåta där vi en bit bort fick beskåda 7 Älgars mödosamma kamp genom den djupa snön som jag lyckades föreviga med teleobjektivet , på hemvägen såg vi ytterligare en flock Älgar på 6 djur långt upp på fjällsluttningen, Ingen lätt tillvaro kan jag konstatera. Vädret var strålande och jag fick många fina bilder att ta hem men fisket under dagen blev uselt , synd för mina medresenärer som gjort resan i huvudsak för fisket, promenaderna  och alla bilder gav mig full valuta för den ganska jobbiga resan in i fjällvärlden,  de övriga deltagarna var ense om att detta var det sista av en lång rad turer till Rautasjauri, nästa år går resan någon annan stans. Nu är det lördag kväll och i morgon bitti river vi lägret och packar kvällarna för den långa skoterturen till parkeringen och 40 mil i bil till Persomajärvi sedan flyger vi på måndag förmiddag till Arlanda och årets campingsemester är över för denna gång..

Skoterturen tillbaka till parkeringen: När lägret var rivet och allt med viss möda packades på kvällarna startades turen söderut, klart väder och en kall nordlig vind så vi hade vinden i ryggen, med allt vatten på isen tvingade vi följa strandlinjen vilket förlängde vägen något, de ca 4,5 milen tog ungefär lika många timmar och den ojämna terrängen tog på kroppen så både Hasse och som är ungefär dubbelt så gamla som de övriga var ganska möra när vi äntligen nådde parkeringen. Där mötte vi ett antal andra ekipage som lämnat Rautasjauri som i likhet med oss säger att ”nu är det slut med turerna hit” p.g.a. att fisket under flera år blivit sämre och sämre förklaringen angavs vara att Samerna under somrarna med sina nät tömmer sjön på fisk som sedan flygs ut från sjön, förklaringen känns plausibel eftersom jag länge hävdat fritidsfiskarna under drygt en månad om året omöjligt kan dra upp så mycket fisk med sina enkla redskap så att fisket sinar. Att de sedan säljer dyra fiskekort till entusiasterna blir ju om förklaringen stämmer snudd på bedrägeri. Det är synd för jag som fotograf under dessa sju år haft många fantastiska dagar på och runt sjön med fantastiska bilder, men i vårt sällskap är det bara jag som gör den besvärliga resan för annat än fisket så jag förstår att de övriga ni ger upp.

Lennart Sevdin

Naturfotograf