En betraktelse, jag fann den på ett av mina gamla USBminnen.

 

Naturskildring 2003-04-26

 

En stilla lördagseftermiddag i slutet av April, vinden krusar vattenytan på den Ocean som vi kallar fågelbad men som i ett annat perspektiv kan upplevas oändlig. När vi ser oss som tillvarons måttstock glömmer vi lätt detaljerna som bildar helheten runt om oss. Låt barnet i dig utforska världen runt dina fötter, sök gläntan i skogen dit solen hittar just nu, lägg dig på mage. Ligger du stilla och tyst en stund märker du hur du gradvis accepteras av omgivningen. Det liv som tystnade när du klampade in i gläntan

 

vaknar igen, ditt sinne skärps fåglar du inte vet namnet på och ej heller ser börjar försiktigt sjunga runt om dig. Den livlösa mossan framför dig är plötsligt inte livlös längre, en myra stretar med ett barr en skalbagge klättrar upp i toppen på en mossflik, tre meter framför dig står en gran för skalbaggen är trädet i ett annat land. Se gläntan med småkrypens ögon och tillvaron ter sig oändlig, fantastisk och utan gräns. Behöver du hjälp med perspektivet se det genom kameralinsen, varje gång du flyttar fokus uppstår en ny värld framför dina ögon. Någon timme senare reser du dig ur mossan med ett sting av besvikelse, du var bara besökare en turist i en annan värld, en resenär som iakttog en tillvaro du inte kunde dela, men insikten att världen finns här och inte nödvändigtvis måste sökas i andra världsdelar kan var välgörande.

 

Om Lennart Sevdin

Född i Stockholm 1944, Bodde till en början i en etta två tr. över gården på Upplandsgatan i Vasastaden, flyttade som treåring till en småstuga i Älvsjö, började fotografera som tolvåring, slutade skolan när jag var fjorton och började jobba dagen efter som elektrikerlärling pluggade sedan fyra år på kvällarna och tog B-behörighet. Kameran har följt mig genom livet .
Det här inlägget postades i Tankar och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.